patrik, micke, anna: Jag kommer osökt att tänka på Max när jag hör detta

Ingen glittrar som dig Stockholm,
ingen har lockat mig som du
Du var sval när jag kom hit och du är svalare nu
Men jag har känt hur mina steg har fått en gata här att gå
I ditt regn fick jag den kraft jag skulle få

Dina sånger har jag sjungit, dina drömmar har jag drömt
Min sans har jag förnekat och min hemstad har jag glömt
Jag har låtit dig förstöra mig, jag har stampat i din takt
men nu möter jag alla ord som jag har sagt

Jag har seglat på ett stormande hav
och tro mig, jag har velat stävja vinden
Det är kyligt här i natt,
när Stockholm kysser mig på kinden

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback