ladystardust

Just nu känner jag mig väldigt otacksam. Jag har ett jobb som jag faktiskt gillar. Jag har arbetskompisar som jag trivs med och det finns faktiskt minst två good looking guys här på jobbet. Jag får en bra lön och jag kan lägga undan skapligt mycket av den till en framtida lägenhet, långresa eller kanske till studier. Ändå sitter jag här och tänker att "Fy fan vad tråkigt jag har här, jag skulle fan hellre ligga hemma i sängen och göra ingenting.." Så jävla otacksamt av mig. Jag tänker på de som kämpar med att hitta ett jobb. De skulle kanske vilja byta plats med mig?

Men sen tänker jag lite på dem som sitter hemma och inte ens orkar jobba. Som inte ens tar sig till arbetsförmedlingen. De som inte ens kikar lite på internet för att hitta ett "passande" jobb (som att det finns något passande för dem). De gör inte ett jävla skit för att få tag i ett jobb. De lever på bidrag. Det är riktigt patetiskt. Observera skillnaden mellan att vara LAT och SJUK.

När jag tänker på den kategori människor som bara sitter i sina fula hem hela dagarna så känns det rätt bra att kunna klaga lite på sitt jobb ibland. För innerst inne så gillar jag mitt jobb mycket. Jag är glad att ha ett jobb att gå till på dagarna. Så jag känner mig rätt nöjd nu. Så jag tar en karamell.