åt samma håll
Kvällen igår var toppen, jag var med mycket fina vänner och hade det trevligt. Men du var där.. VARFÖR? Det har gått så lång tid utan att jag träffat dig. Varför just igår, varför just där? Varför?
Det är sällan någon berör mig på samma sätt som du gjorde. Jag trodde allt var glömt, men att se dig där väckte allt igen. De känslor som fanns rördes runt igen. Och bilden som jag ser nu gör att det känns obehagligt. Det känns som att ha fått en riktigt hård spark i magen, och det blir svårt att andas. Allt vi sa till varandra, allt vi berättade. Allt kommer tillbaka och jag vill inte ha det. För jag vet att du inte är bra. Jag vet att jag är värd mer än vad du kan ge. Men du gjorde något med mig och det finns kvar, hos mig. Av allt du sa till mig minns jag det här bäst:
"Jag ger min själ till händerna, den som ger och inte rycker
Jag sällar mig till hjältarna som gör och inte tycker
hon var allt, hon var sin,
Hon var den vackraste person jag hade träffat någonsin
Ah, bli kvar här med mig. Bli kvar här med mig"
Du sa att det var så du kände för mig. Men det dog.