ladystardust

Jag vet att det är mycket text, men läs för guds skull och fatta att den här tjejen som skrivit detta,
hon har fattat grejen! P R O N T O



Jag är så jävla less på detta tröttsamma fenomen: par som blir till siamesiska tvillingar. Varenda väninna jag har som skaffar sig en partner beter sig likadant. (Tro dock inte att det är just ER jag går och stör mig på, det är själv FENOMENET.)
Hur självständiga de än utger sig för att vara, hur mycket de än alltid har värnat om sina vänner så blir det ändå likadant! Så fort det kommer en karl med i bilden som de blir kära i, ja då ska han inkluderas i ALLT i deras liv. Ett "jag" blir till ett "vi":
"VI ska göra det här och det där, VI har inga planer, VI ska gå på stan, VI ska fika, VI vill, VI känner för" och blablabla, viviviviiiiiiii.
Jag anser att det inte är nyttigt att hela tiden utgå från sin pojkvän. Det är inte nyttigt för någon. Inte för en själv, inte för honom, och verkligen inte för ens vänner! Vad är dealen med att försvinna från det sociala liv man hade? Vad är dealen med att ha sin karl i släptåg vart man än går? Vad är dealen med att vännerna ska umgås med en kille de inte ens känner och inte är speciellt intresserade av att hänga med då det är deras VÄNINNA som de vill umgås med!?
Det blir som att man måste anpassa dig efter PARETS planer. "VI ska gå på stan, vill du följa med?"
Vadå "följa med"? Nej tack, för jag vill gå på stan med DIG! Inte med ett siamesiskt jävla tvillingpar!
Nu säger inte jag att man ALDRIG kan umgås med sina kompisars pojkvänner. Det behöver inte vara helt igenom hemskt liksom. Men förstår inte paret att det är just vännen man vill åt? För man kan t ex inte prata om samma saker när pojkvännen sitter med. Våra samtalsämnen blir begränsade. Faktiskt. Så är det ju! Man kan ju inte direkt sitta och snacka om sitt sexliv eller privata saker som relationsproblem eller dylikt, feminism och sexism är inte heller så populärt när en kille är med för "det blir ju inte så kul för honom." Nej, men då kan han väl göra något annat medans du hänger med dina tjejkompisar!
Jag och min sk pojkvän har ett liv tillsammans, ett fint, kärleksfullt liv, samt ett varsitt dito. Jag behöver få träffa mina vänner, precis som jag alltid har gjort, jag behöver få vara för mig själv ibland, precis som jag alltid har behövt (vem behöver inte det?), detta vare sig jag har ett liv med S eller inte. Och likadant är det ju för honom. Och skulle det inte vara så, skulle han inkuldera sig själv i allt jag gör skulle jag fan inte få nån luft, och skulle jag följa med honom och hans vänner hela tiden skulle han till slut bli galen!
Ska man försumma flera år av vänskap bara för att man har blivit kär? VARFÖR ska det vara så jävla svårt att kombinera vänner och pojkvän? - Varför?? Jag själv har inga problem med det. Det är ju busenkelt! Man slår en pling till sina brudar och så hänger man. UTAN att ens karl behöver vara med. För han har ju sina vänner och sitt liv. Eller? Och har han inte det, ja då är det väl inte så mycket att hänga i julgranen?
Detta fenomen, toffleri och taskig prioritering, retar fan gallfeber på mig. Jag blir så trött.
Var nu så vänliga och lägg ner detta beteende och visa lite självständighet samt lite omtanke till de vänner som stått er nära i flera år. Tack!